Städar..
Nu är mitt humör på topp igen :)
Jag skippade frukosten när jag insåg hur mycket klockan var och började städa.
Barnen hade passat på att vandaliserat badrummet en aning så var tvungen att återställa det :)
Dom är så snabba ska ni veta....om jag bara tar en snabbdusch så kan ni aldrig ana hur mycket dom har lyckats busa på den korta stunden.
Jag kan inte minnas att jag och min lillebror höll på så att driva våran mamma till vansinne typ haha...visst kommer jag ihåg några få saker som vi gjorde men inte på det sättet som Emelina och Tindra gör. Ska fråga mamma om det haha :)
Vi åt middag och sen begav oss ut till lekplatsen. Lekplatsen är som en avlastning typ...när barnen är så busiga så har dom massa överskotts energi...och då måste vi gå ut så dom blir lite lugnare och man klarar av att hantera dom bättre.
Annars blir det lätt att alla är sura och dom bråkar och skriker.
På lekplatsen har man roligt med barnen, visst bråkar dom där också men det är mer normalt än att ha ihjäl varandra hemma haha :)
Angelo har ju börjat vilja se sig omkring i vagnen men jag är lite seg me det här att byta till sittdel då jag anser att det inte är lämpligt än på ett tag.
Så jag kom på att det fanns en liten bräda typ som man kan fälla upp i liggdelen så det blir halvsittandes.Och så hade jag en sele i Brio Sitty vagnen som jag satte i Happy vagnen istället och vips så kunde han kolla sig omkring.
Men han får bara sitta så korta stunder för jag är så rädd att så små barn får ont i ryggen. Han sitter nästan helt själv på golvet..han kan luta sig framåt efter en stund men jag vill ändå ha han i liggdelen där det är ombonat och mysigt. Emelina bytade jag till sittdel när hon var 5 månader, Tindra var mycket större än Emelina så jag gissar på 4 månader eller lite mer. Hon fick inte plats till slut.
Jag förstår inte hur en bebis på 3½ månad kan sitta nästan helt och ställa sig upp av egen kraft om han håller i mina händer. Är pojkar starkare och på så sätt snabbare eller är det så att vissa är så snabba? Tjejerna har inte suttit förrän dom var 8 månader typ. Sen ställer han sig i krypställning med benen och rumpan..men inte armarna för det är för tungt..han kan snurra runt lite så han tar sig till dom sakerna han vill.. tjejerna var jättesega på att ens komma på tanken att kunna förflytta sig. Vem vet han kanske blir jättesen med talet istället :)
Men är det någon som har erfarenhet av snabba bebisar? Det har inte jag så berätta gärna hur era barn utvecklades :)
Jag får ofta höra att jag är så duktig och stark som klarar av tre barn, en del tycker det ser så himla enkelt ut när dom ser mig med barnen.
Jag vill bara förklara lite hur det är att ha tre barn för det är inte så gulligt och enkelt som det ser ut och jag kan allt bli trött på det till som tätt även fast det inte ser ut så :)
Vi kan börja med när jag hade TVÅ barn . Tindra hade kolik och för dom som ej haft ett barn med kolik kan jag berätta att det är det värsta jag varit med om..det är precis över gränsen där tålamodet slutat typ. Tindra skrek dag som natt..sov max några minuter, hon åt trippelt så mycket mot vad ett barn i hennes dåvarande ålder skulle göra. Därför att det lugnade hennes onda och det lugnade min hjärna. Jag ska helt ärligt tala om hur jag kände..: jag ville ge bort mitt eget barn..när det var som värst..jag ringde mamma och grät och frågade henne hur hon kände när BÅDE JAG OCH MIN BROR HADE KOLIK... men hon säger att hon inte kände något sådant. Några vänner däremot har kännt ännu värre saker dom hade tankarna på. Man sätter ju aldrig tankarna i bruk men att ens tänka på det gjorde mig ledsen.
Det tog mig ett helt år att komma över den jobbiga perioden att ta åt mig Tindra på samma sätt som Emelina. Man älskar alltid sitt eget barn med det var två olika känslor. Jag har inget minne av Tindras utveckling när hon var liten nästan för min hjärna var totalt blockerad.
Men iallafall att handla med två barn var katastrof..tindra skrek och skrek hela tiden...äta ute var omöjligt..åka bussen var hemskt..tvätta i tvättstugan var jobbigt..allt allt allt var tvunget att göras med ett skrikande barn.
Det tog mig lång tid att klara av bebis gråt igen. Nu älskar jag det.
Att ta hand om tre barn är vissa stunder super enkelt och vissa stunder om man inte hinner ikapp är det jättejobbigt.
Eller om man är sjuk och har tre energiska barn då vill man bara gömma sig i sanden...
Men just nu är det bara Emelinas trots som kan bli lite stökigt annars gå allting jättebra..men när hon vaknat på fel sida det är då det blir dom där jobbiga dagarna som idag tex.
Jag har mycket mer energi och ork idag än vad jag hade när Tindra var liten. Jag har också mer erfarenhet och kan och vet en hel del hur man ska lösa allting på ett smidigt sätt.
Men jag vill att ni ska veta att det finns dagar då orken är slut och man blir sur och grinig.
Men jag blir jätteglad att höra det ändå för det är stärkande på något sätt. :)
Iallafall så efter vi var på lekplatsen tänkte jag låta barnen bli lite trötta så vi gick en promenad och dom somnade på momangen efter kvällsmaten.
Så nu tvättar och städar jag för fullt för att vakna upp i ett fräsht hem imorgon :)
Emelina skall till en kompis imorgon och jag får mer tid med Tindra och Angelo. Sånt är så viktigt att få tiden att räcka till.
Fick rensat barnens rum idag och bäddat rent i deras sängar och dammsugit på alla knepiga ställen där detsamlas massa damm.
Nu ska jag fortsätta städningen.. :)
Jag skippade frukosten när jag insåg hur mycket klockan var och började städa.
Barnen hade passat på att vandaliserat badrummet en aning så var tvungen att återställa det :)
Dom är så snabba ska ni veta....om jag bara tar en snabbdusch så kan ni aldrig ana hur mycket dom har lyckats busa på den korta stunden.
Jag kan inte minnas att jag och min lillebror höll på så att driva våran mamma till vansinne typ haha...visst kommer jag ihåg några få saker som vi gjorde men inte på det sättet som Emelina och Tindra gör. Ska fråga mamma om det haha :)
Vi åt middag och sen begav oss ut till lekplatsen. Lekplatsen är som en avlastning typ...när barnen är så busiga så har dom massa överskotts energi...och då måste vi gå ut så dom blir lite lugnare och man klarar av att hantera dom bättre.
Annars blir det lätt att alla är sura och dom bråkar och skriker.
På lekplatsen har man roligt med barnen, visst bråkar dom där också men det är mer normalt än att ha ihjäl varandra hemma haha :)
Angelo har ju börjat vilja se sig omkring i vagnen men jag är lite seg me det här att byta till sittdel då jag anser att det inte är lämpligt än på ett tag.
Så jag kom på att det fanns en liten bräda typ som man kan fälla upp i liggdelen så det blir halvsittandes.Och så hade jag en sele i Brio Sitty vagnen som jag satte i Happy vagnen istället och vips så kunde han kolla sig omkring.
Men han får bara sitta så korta stunder för jag är så rädd att så små barn får ont i ryggen. Han sitter nästan helt själv på golvet..han kan luta sig framåt efter en stund men jag vill ändå ha han i liggdelen där det är ombonat och mysigt. Emelina bytade jag till sittdel när hon var 5 månader, Tindra var mycket större än Emelina så jag gissar på 4 månader eller lite mer. Hon fick inte plats till slut.
Jag förstår inte hur en bebis på 3½ månad kan sitta nästan helt och ställa sig upp av egen kraft om han håller i mina händer. Är pojkar starkare och på så sätt snabbare eller är det så att vissa är så snabba? Tjejerna har inte suttit förrän dom var 8 månader typ. Sen ställer han sig i krypställning med benen och rumpan..men inte armarna för det är för tungt..han kan snurra runt lite så han tar sig till dom sakerna han vill.. tjejerna var jättesega på att ens komma på tanken att kunna förflytta sig. Vem vet han kanske blir jättesen med talet istället :)
Men är det någon som har erfarenhet av snabba bebisar? Det har inte jag så berätta gärna hur era barn utvecklades :)
Jag får ofta höra att jag är så duktig och stark som klarar av tre barn, en del tycker det ser så himla enkelt ut när dom ser mig med barnen.
Jag vill bara förklara lite hur det är att ha tre barn för det är inte så gulligt och enkelt som det ser ut och jag kan allt bli trött på det till som tätt även fast det inte ser ut så :)
Vi kan börja med när jag hade TVÅ barn . Tindra hade kolik och för dom som ej haft ett barn med kolik kan jag berätta att det är det värsta jag varit med om..det är precis över gränsen där tålamodet slutat typ. Tindra skrek dag som natt..sov max några minuter, hon åt trippelt så mycket mot vad ett barn i hennes dåvarande ålder skulle göra. Därför att det lugnade hennes onda och det lugnade min hjärna. Jag ska helt ärligt tala om hur jag kände..: jag ville ge bort mitt eget barn..när det var som värst..jag ringde mamma och grät och frågade henne hur hon kände när BÅDE JAG OCH MIN BROR HADE KOLIK... men hon säger att hon inte kände något sådant. Några vänner däremot har kännt ännu värre saker dom hade tankarna på. Man sätter ju aldrig tankarna i bruk men att ens tänka på det gjorde mig ledsen.
Det tog mig ett helt år att komma över den jobbiga perioden att ta åt mig Tindra på samma sätt som Emelina. Man älskar alltid sitt eget barn med det var två olika känslor. Jag har inget minne av Tindras utveckling när hon var liten nästan för min hjärna var totalt blockerad.
Men iallafall att handla med två barn var katastrof..tindra skrek och skrek hela tiden...äta ute var omöjligt..åka bussen var hemskt..tvätta i tvättstugan var jobbigt..allt allt allt var tvunget att göras med ett skrikande barn.
Det tog mig lång tid att klara av bebis gråt igen. Nu älskar jag det.
Att ta hand om tre barn är vissa stunder super enkelt och vissa stunder om man inte hinner ikapp är det jättejobbigt.
Eller om man är sjuk och har tre energiska barn då vill man bara gömma sig i sanden...
Men just nu är det bara Emelinas trots som kan bli lite stökigt annars gå allting jättebra..men när hon vaknat på fel sida det är då det blir dom där jobbiga dagarna som idag tex.
Jag har mycket mer energi och ork idag än vad jag hade när Tindra var liten. Jag har också mer erfarenhet och kan och vet en hel del hur man ska lösa allting på ett smidigt sätt.
Men jag vill att ni ska veta att det finns dagar då orken är slut och man blir sur och grinig.
Men jag blir jätteglad att höra det ändå för det är stärkande på något sätt. :)
Iallafall så efter vi var på lekplatsen tänkte jag låta barnen bli lite trötta så vi gick en promenad och dom somnade på momangen efter kvällsmaten.
Så nu tvättar och städar jag för fullt för att vakna upp i ett fräsht hem imorgon :)
Emelina skall till en kompis imorgon och jag får mer tid med Tindra och Angelo. Sånt är så viktigt att få tiden att räcka till.
Fick rensat barnens rum idag och bäddat rent i deras sängar och dammsugit på alla knepiga ställen där detsamlas massa damm.
Nu ska jag fortsätta städningen.. :)
Kommentarer
Trackback
